Se alla nyhetsbrev

Nyhetsbrev November #22/2014

I slutfasen med Försäkringskassan

Arbetet med Försäkringskassan har varit ett av de mest omfattande och sträckt sig över hela hösten. Vi är nu i slutfasen i projektet och innan årsskiftet ska överlämningen till Försäkringskassan ske. Vi ringde upp Karina Solax Stridh, som är Försäkringskassans projektledare, för en kommentar på samarbetet och överlämningen.

 

- Det har varit både spännande och jättekul att det varit ett så pass intensivt samarbete. Amphi har kommit in och sett verksamheten med nya ögon, visat upp den bilden för oss, och därefter har vi utvecklat tillsammans. Amphi har sin expertkunskap, vi har våra medarbetare som är experter inom sina  områden och vi har diskuterat innehåll i till exempel metodmaterial flera varv tillsammans för att hitta rätt nivå. 

 

Hur ska Försäkringskassan gå vidare efter Amphis överlämning? 

 

- Det upplägget som vi har med Amphi har redan från början inneburit att vi efter 2014 ska fortsätta och förvalta arbetet. Som det ser ut nu så kommer alla utbildningar att kunna genomföras redan under 2015 för de medarbetare som är utbildningarnas målgrupper. Vi har också utvecklat en webbutbildning som alla medarbetare på Försäkringskassan ska genomgå på sikt. 

 

Finns det en utmaning med att era egna utbildare ska föra vidare utbildningarna som Amphi har utvecklat? 

 

- Det är så klart en utmaning, men det är sådant som vi har haft i åtanke och förberett oss för redan från början. Jag känner mig trygg eftersom de utbildare vi själva har också är bra, det är personer som vi rekryterat internt just för den här rollen och de är kompetenta utbildare. Mitt ordinarie uppdrag är dessutom att arbeta med likabehandling och jämställdhetsintergrering, vilket innebär att jag och mina kollegor jobbar vidare med detta trots att projektet är slut.

Föreläsningar som introduktion för normkritisk utbildning

Enskilda föreläsningar och workshops är vanliga uppdrag för Amphi och i november månad har det varit en hel del. Lotta Björkman är van föreläsare och ser många möjligheter men också utmaningar med framförallt kortare föreläsningstillfällen. 

 

- Jag kan ofta känna att vi frambringar en hel del aha-upplevelser i rummet, och då vill man ju såklart komma tillbaka och hjälpa till och följa upp, det finns en risk i att det stannar vid en tillfällig inspiration men att det inte leder till en aktiv handling och förändring eller utveckling. Men det positiva är att vi ändå kan inspirera våra uppdragsgivare till att tänka normkritiskt och få en förståelse för varför det är viktigt, inte bara som tankesätt utan också som ett användbart verktyg. 

 

När fungerar det som bäst med kortare föreläsningar?

 

- Om vi har en förmiddag, gärna tre timmar, för då hinner man landa lite i komplexiteten av det vi pratar om och vi hinner också låta de vi pratar med diskutera, det är viktigt för att det ska kunna innebära ett lärande och det ger också mer inspiration. Om vi bara har någon timme på oss får vi fokusera på den egna yrkespersonen, uppmana och inspirera till att se till sina egna förförståelser och hur de är styrda av normativa strukturer. 

 

Vilken typ av föreläsningar har Amphi hållit i under november? 

 

- Det har varit ganska blandat. Ett uppdrag som var just en kortare föreläsning, fick vi av Södertälje bibliotek. Chefen hade reagerat på att personalen ville ha en hbtq-hylla, vilket kändes problematiskt eftersom det inte skulle ändra den normativa inställningen till hbtq-litteraturen som avvikande. Jag ville inspirera dem till att tänka bredare, så jag höll en föreläsning om normkritiska perspektiv, vilket är nödvändigt för att kunna utveckla biblioteket till att vara tillgängligt för alla. I Oxelösund höll vi en föreläsning om normkritiska perspektiv på värdegrundsfrågor för skolan, som de behövde hjälp med att utveckla. Och det är ett samarbete som kommer att fortsätta i vår, så även om uppdragsgivare i första taget kanske anlitar oss för kortare föreläsningar är det inte alls ovanligt att vi får fler eller förlängda uppdrag i efterhand. Det är väldigt kul och känns som ett kvitto på att vi faktiskt lyckats med steg ett - att inspirera.

Äntligen kan vi ta det lite piano!

Efter en lång väntan är den äntligen här, Amphis egna elektroniska piano. Det har debatterats här på kontoret kring det sorgliga i att inte ha ett ”riktigt” piano i trä, som Emilia hade önskat, men vi måste alla vara överens om att det matchar oerhört bra mot den svarta stiliga väggen :)

Amphi tipsar…

…om WHO:s senaste globala rapport om våldsprevention, ”Global status report on violence prevention 2014”. Rapporten fokuserar på mellanmänskligt våld och de våldsförebyggande insatser som rekommenderas på nationell och internationell nivå. Den kartlägger de vanliga sambanden som finns mellan våldsutövande och till exempel tillgång till alkohol och vapen, svaga utbildningsmöjligheter, sociala och kulturella normer som är uppmuntrande eller tillåtande gentemot våld, köns- och inkomstklyftor och svagt regeringsstyre. WHO definierar länders oförmåga att sätta de våldspreventiva insatserna i proportion till den enorma omfattningen av våldets skador på människor och samhällen, som ett av de främsta skälen till den globalt sett tröga utvecklingen beträffande målen om kraftigt reducerat våldsutövande.

 

 

…om radiointervjun med Dr. Shakti Butler, skaparen av filmen Cracking the Codes of Racism. I det amerikanska radioprogrammet Making Contact intervjuas Dr. Shakti Butler om att använda sig av film för att nå ut till människor i frågan om strukturell och institutionaliserad rasism. Butler menar att filmen är ett bra och tillgängligt sätt att nå ut till folk på, att det är kombinationen av både det intellektuella och det emotionella som kan nå fram människor och att filmen har den potentialen, att visuella berättelser kan beröra människor och inspirera dem att förändra. I intervjun säger hon också att det är berättelser som vi minns bäst, vi kan minnas fakta också men fakta i sig förändrar inte så mycket inom oss, utan det är berättelserna runt faktan som berör. Hon understryker att vi genom film får tillgång till berättelser och livsöden som vi annars inte hade tagit del av, och de kan vara direkt motstridiga till det man trodde att man visste. När det händer måste våra hjärnor tänka om, lägga till pusselbitar som tidigare fattades för vår förståelse av hur världen fungerar. Butlers syfte och mål men filmen är att den ska så ett frö hos folk. Hon säger att om man förstår mekanismerna för rasism, så förstår man också vilket annat förtryck som helst, då de samexisterar och utövas alla på samma sätt. Vidare menar hon att själva förståelsen för det här innebär att vi måste bli bättre människor, eftersom vi då inte längre kan se världen som vi gjorde innan, vilket väcker en vilja att stå upp för rättvisa och jämlikhet. 

 

Lyssna på hela radioprogrammet här

 

Prenumerera + Arkiv

Vill du ha framtida nyhetsbrev skickade till dig? Vill du se gamla nyhetsbrev? Känner du någon som du vill tipsa om det här? Se alla brev (det här med) och skriv upp dig här
http://amphi.se/nyhetsbrev