Berättelser kan bestå av så mycket mer än bara ord. Den insikten tar den visuella författaren Hannah Arnesen fasta på genom hennes finurliga barnböcker, där illustrationerna är minst lika bärande som orden. Under våren och sommaren har Amphi nöjet att samarbeta med Hannah i ett projekt med fokus på bildberättande mot lägre åldrar. Vi passade på att ställa några frågor till Hannah om bildspråk.

 Hur använder du illustrationer för att göra berättandet mer dynamiskt?
– Jag försöker att få text och illustration att gestalta olika delar av berättelsen. När text och bild inte upprepar, utan är i dialog med varandra, brukar läsupplevelsen bli som mest spännande.

Finns det några utmaningar eller risker med visuellt berättande?
– Den största utmaningen för mig som tycker om att berätta om människor, är hur jag skapar en normkreativ representation. Det finns alltid risker med att våga sig utanför normen och det förväntade.

Finns det några andra teman som du skulle vilja utforska mer i ditt berättande? 
– Just nu går jag en masterutbildning på Konstfack i visuell kommunikation, där jag utforskar hur jag kan utmana normer kring hur vi visualiserar vetenskap. Jag utforskar vad en bilderbok för vuxna kan vara och hur jag kan levandegöra historia och forskning. Hur jag genom berättande kan få läsaren att inte bara förstå mentalt, utan även känslomässigt. Jag tror att vi är i behov av berättelser som ger oss möjlighet att möta oss själva.